Sista dagen i Japan. Imorgon åker jag tillbaka till Sverige.
Den här dagen var jag och tittade på min flickväns seminarie om FMT-metoden, en musikterapimetod med syftet att hjälpa barn med olika typer av handikapp såsom autism och ADHD. Förmiddagen var det bara föreläsningar på japanska, så av naturliga skäl förstod jag inte ett skit. Så jag slumrade till mestadels, dels för att vi vaknade ganska tidigt, dels för att jag var sjuk och dels av ett annat skäl. :-P
Efter en lunch bestående av nudlar, var det dags för min flickvän att vara med i leken. Hon stod på scenen tillsammans med en äldre svensk kvinna. Kvinnan föreläste om FMT på svenska och min flickvän översatte till japanska. De var väldigt synkade och föreläsningen som sådan var väldigt intressant och väl utförd.
Efter en lång dag med föreläsningar åt jag middag med min flickväns föräldrar på ett kinesiskt ställe. Maten var utsökt och föräldrarna och jag lyckades göra oss förstådda för varandra ganska hyfsat, trots att ingen av oss egentligen kunde varandras språk.
Väl hemma var det dags att packa. Jag brukar inte sprida ut mig särskilt mycket när jag reser, så packandet gick ganska fort. Imorgon bär det iväg. Tyvärr går tåget omänskligt tidigt på morgonen.
Den här dagen var jag och tittade på min flickväns seminarie om FMT-metoden, en musikterapimetod med syftet att hjälpa barn med olika typer av handikapp såsom autism och ADHD. Förmiddagen var det bara föreläsningar på japanska, så av naturliga skäl förstod jag inte ett skit. Så jag slumrade till mestadels, dels för att vi vaknade ganska tidigt, dels för att jag var sjuk och dels av ett annat skäl. :-P
Efter en lunch bestående av nudlar, var det dags för min flickvän att vara med i leken. Hon stod på scenen tillsammans med en äldre svensk kvinna. Kvinnan föreläste om FMT på svenska och min flickvän översatte till japanska. De var väldigt synkade och föreläsningen som sådan var väldigt intressant och väl utförd.
Efter en lång dag med föreläsningar åt jag middag med min flickväns föräldrar på ett kinesiskt ställe. Maten var utsökt och föräldrarna och jag lyckades göra oss förstådda för varandra ganska hyfsat, trots att ingen av oss egentligen kunde varandras språk.
Väl hemma var det dags att packa. Jag brukar inte sprida ut mig särskilt mycket när jag reser, så packandet gick ganska fort. Imorgon bär det iväg. Tyvärr går tåget omänskligt tidigt på morgonen.
No comments:
Post a Comment