Restless

My line of work must have really kind of ruined me in some way. Even though today is a Saturday, one of the two days in each week where you don't have to work, I can't but feel this sort of restlessness everywhere in my body. It's like I can't allow myself to relax, because there's so much work I should be doing. Weird...

Wii!

The title of the latest Nintendo game console is very strange. I can't say I hate it, but neither can I say that I really like it. It has this annoying sort of childishness to it. Anyway, yesterday I tried one of its many inherent functions for the first time. I used its Virtual Console, meaning you can download games released originally for the old Nintendo consoles and a few other consoles as well, and play them with your Wii. It was a lot of fun, triggering nostalgia everywhere in my brain.

Dawn of the dead (blog)

Ok, so here's a probably futile attempt to revive this dead blog:
- Clear!
- *Badoonk!!!*
Oh man, I really have to get myself a sense of humour. Anyway, I'm switching to English now, since I want to reach a broader audience. In reality, by doing so I probably loose more than half of the audience that I had to begin with since they don't understand English. That probably then means that the resulting amount of people reading this stupid blog is probably decreasing. But see if I care.

So let's try to figure out what good wasting my precious time on his blog can bring to me anyway. Maybe this could be a good place to feed some of the real anxiety that I have for various aspects of life. Or maybe I could just write nonsense in here, since most likely not many will care or read it anyway. I'm a bit of a paranoid person, meaning I'm extremely careful about doing stuff. Before I do anything, I wanna have some level of confidence that doing so can not be used against me at some future point in time. This of course does not mean that I want to do illegal stuff, it simply means that one should think about the consequences before attempting anything.

When thinking of blogs, of course writing anything personal in here can probably be used against me in some unforeseen way, so why should I write anything at all? The wankers at an arbitrary commercial company can use the information I provide to send me customized spam or expose me to seriously annoying customized float ads while surfing. If I write about my travels while travelling, thieves can use this information by breaking and entering into my room, since I'm obviously not home then. If I write about any sort of problem in my life, future employers can simply google my name and use this information to filter me out of the application process. These are just examples all pointing to a simple conclusion. Don't give any fucking information about anything into a globally spread network where everyone can read it. Right? I might be a little paranoid but still these things should be thought about by everyone.

What I could do is use this blog to present some creative work from my part. I could write poems, stories, songs, etc. I might change my mind later, but this is probably what I'll use this blog for and in between the creative outbursts I will just write about good things that happen to me, of course with a certain degree of censorship. But never negative since I can never know what happens to that information later. One exception could of course be criticism toward certain aspects of society. That could work.

So until next time, good night and good luck!

Back to square one

Som tur var är det första maj idag. Det innebär förstås att det är en ledig dag. Jag har bara softat och chillat idag, vilket verkligen behövdes. Allergin syns det inga spår av och förkylningen börjar också avta.

Imorgon börjar arbetet igen. Jag har mycket att ta igen och mycket som måste fixas också. Trisst, men such is life antar jag.

Dag 13

Transportdag. Det var med lite blandade känslor jag åkte från Japan. Förkylningen och den allergiska reaktionen till något där borta (jag misstänker vattnet i duschen) gjorde det ganska skönt att komma hem till Sverige, där jag kunde vila ut ordentligt. Samtidigt saknar jag den billiga och väldigt goda maten, alla coola sevärdheter och trädgårdar samt det trevliga sällskapet.

På grund av förkylningen var det ganska jobbigt att flyga. Lufttrycket inuti flygplanet svänger ju ganska mycket under start och landning, vilket gör att man skulle vilja svälja för att öppna upp locket i öronen igen. Har man förkylning hjälper det dock inte att svälja. Gångarna mellan inneröronen och munnen, som är till för att jämna ut sådana tryckskillnader, är igentäppt, så om trycket bara blir högre och högre eller lägre och lägre börjar det bara göra ont till slut. Som tur var var förkylningen inte i sitt maximum längre, så gången ventilerade sig själv till slut när tryckskillnaden blev tillräckligt stor. Så i slutändan klarade jag mig hyfsat.

Det var skönt att komma in i mitt rum igen, efter en hel dags resande. Jag tog en dusch direkt och efter det blev även de allergiska reaktionerna mindre.

Dag 12

Sista dagen i Japan. Imorgon åker jag tillbaka till Sverige.

Den här dagen var jag och tittade på min flickväns seminarie om FMT-metoden, en musikterapimetod med syftet att hjälpa barn med olika typer av handikapp såsom autism och ADHD. Förmiddagen var det bara föreläsningar på japanska, så av naturliga skäl förstod jag inte ett skit. Så jag slumrade till mestadels, dels för att vi vaknade ganska tidigt, dels för att jag var sjuk och dels av ett annat skäl. :-P

Efter en lunch bestående av nudlar, var det dags för min flickvän att vara med i leken. Hon stod på scenen tillsammans med en äldre svensk kvinna. Kvinnan föreläste om FMT på svenska och min flickvän översatte till japanska. De var väldigt synkade och föreläsningen som sådan var väldigt intressant och väl utförd.

Efter en lång dag med föreläsningar åt jag middag med min flickväns föräldrar på ett kinesiskt ställe. Maten var utsökt och föräldrarna och jag lyckades göra oss förstådda för varandra ganska hyfsat, trots att ingen av oss egentligen kunde varandras språk.

Väl hemma var det dags att packa. Jag brukar inte sprida ut mig särskilt mycket när jag reser, så packandet gick ganska fort. Imorgon bär det iväg. Tyvärr går tåget omänskligt tidigt på morgonen.

Dag 11

Näst sista dagen i Japan. Trisst att åka hem snart, men det är klart att man börjar känna sig lite satchitteru efter allt "semestrande". Känns som jag egentligen skulle behöva en till semester just p.g.a. semestern.

Idag träffade vi en gammal arbetskollega till mig, som bor i Tokyo och som jag jobbade med under examensarbetet i Stanford. Vi gick till Tokto Midtown, d.v.s. området runt Roppongi, och besökte ett konstmuseum för gamla japanska saker. Sen åt vi thailändsk lunch och åkte vidare till Tsukiji, där vi åkte upp till 46:e våningen av en skyskrapa och tittade på en oändligt vacker utsikt över Tokyos hamnområde. Sen började det regna och åska, men när det klarnade upp igen kunde man se siluetten av Fuji-san, a.k.a. Mount Fuji, i horisonten.

Imorgon är det dags för min flickväns seminarium som jag ska kolla på, så nu är det hög tid för sängen och sömnen.

Dag 10

Mmm... det verkar som all den här power sight-seeingen slutligen har tagit sitt pris. Nu har jag både skumma allergiska reaktioner på huden i form av röda kliande brännässlereaktionsliknande upphöjningar och en rejäl förkylning.

Trots det åkte vi till Ueno Zoo för att se pandan som de hade där. När vi kom fram till det inhängnade rummet som den fanns i, satt den och sov i en betongbänk längst bort i rummet med ryggen mot rutan. Yay!

Lyckligtvis fanns det även andra djur i parken, vilket ju brukar vara situationen i zoon. Orkar inte rabbla upp dem, men de vanligaste och sen några som såg heeelt bäng ut.

Efter zoot skulle min flickvän träffa lite jobbrelaterade folk, så jag snurrade runt ensam i National Science Museum några hundra meter bort. Den var väldigt snyggt gjord med dinosaurieskelett bl.a. men allt var på japanska, och för en audio guide var man tvungen att betala mer, så jag strosade runt och bara tittade på utställningarna.

Dag 9

På morgonen lyste solen klart genom rutorna i huset, så vi åkte redan tidigt till Yokohama, en hamnstad med inte så mycket att se egentligen men trevlig att strosa runt i ändå. I princip fanns fyra saker man kunde titta lite närmare på: Landmark Tower, Yamashita Park, Foreigner's cemetary och Chinatown.

Landmark tower är 296 m högt och har den snabbaste hissen i världen (tror jag att det var). Hissen gick upp till 69:e våningen, där utsikten kunde beskådas, på 37 sekunder. En hastighetsmätare i hissen visade som högst 750 m/min, d.v.s. runt 45 km/h. Utsikten var fantastisk men sikten var inte överdrivet stor p.g.a. disig luft.

Yamashita Park var ganska liten men låg bredvid hamnen, så man kunde se alla mer eller mindre kända byggnader i Yokohama därifrån. På gångavstånd låg Chinatown som huserar ca 2500 kineser. Jämfört med andra Chinatowns, som t.ex. den i San Francisco och den i Toronto, var den här väldigt ordnad, lugn och städad. Vägarna var inte fullproppade med små souvenieraffärer och skrikande försäljare, utan bestod mestadels av trevliga matställen och fina hus i kinesisk stil. Det enda jag köpte från den här Chinatown var en butsuman, en fläskfylld bulle som faktiskt var ganska god.

Nästa ställe, Foreigner's cemetary, var som namnet antyder en kyrkogård för utländska personer i Japan sedan en lång tid tillbaka. Stället i sig var inte så speciellt men en bit därifrån fanns en liten park med utsikt över vattnet och Yokohama Bay Bridge.

Efter dessa ställen ansåg vi att vi hade sett vad vi ville se, så vi åkte hem och åt en god hemlagad middag (igen). På vägen hem passade jag på att köpa en burk läsk med namnet "Bubbleman II, Soda Planet". Jag köpte den enbart för burkens skull, eftersom den var så fantastiskt absurd.

Imorgon blir det nog Ueno Zoo, som vi hört har en panda.

Dag 8

Första vilodagen på hela semestern. Därför hände inte så mycket. Vi snurrade runt i ett stort shoppingvaruhus några kvarter härifrån hela dagen i princip. Där testade vi bl.a. top notch massagesfåtöljer för 458 000 yen (ca 27 000 kr tror jag). De var faktiskt ganska sköna och det kändes nästan som om en människa hade stått där bakom och knådat.

Imorgon har jag nog mer att skriva om, eftersom vi ska åka till Yokohama, Japans andra (eller kanske tredje) största stad. Därför borde jag nog lägga mig nu så att jag orkar gå hela dagen imorgon också. Godnatt!

Dag 7

Så är ännu en dag över. Eftersom uppehåll lovats för idag men regn väntades för morgondagen beslöt vi oss för att åka till tempel- och shrinecentret Kamakura. Området i sig var så stort att man behövde ta tåget för att komma till nästa tempel, så vi koncentrerade oss på tre attraktioner.

Den första var ett tempel där man (om man ville) kunde köpa ett rispapper med skuggade japanska tecken. Detta papper tog man till ett speciellt "skrivarrum" på tempelområdet, med Buddha-statyer och andra heliga saker, tatamimattor på golvet och små bord ungefär som i ett klassrum. Där fick man sedan låna en bläckpensel, be en kort bön framför statyerna och sen sätta sig vid ett av borden och fylla i de skuggade tecknena. Det handlar alltså om en slags japansk kalligrafi. Vad gäller bönen innan man satt sig, hade jag ju ingen aning om vad jag borde be om egentligen, så jag sa (tyst för mig själv i huvudet) något i stil med "Hej Buddha, tack för att jag får skriva här inne." Tecknena som man skrev bildade någon slags bön som munkarna nästa dag skulle läsa upp inför Buddha-statyerna. Man fick även på ett tommare område på pappret skriva ett önskemål, varifrån man kommer, vad man heter och dagens datum. När man var klar tog man pappret och lämnade det i en låda framför en fyra meters Buddha-staty i en annan byggnad på tempelområdet.

Eftersom jag själv tycker om att syssla med japansk kalligrafi hemma i Sverige, var detta en väldigt speciell upplevelse för mig och något som jag troligen kommer att minnas länge. Samtidigt var det en sak som troligen inte många turister ens känner till. Om jag hade kommit dit utan min flickvän och alltså inte vetat redan från början att man kunde göra det hade jag nog missat det.

Den andra sevärdheten var en 13,5 meters ihålig Buddha staty som man kunde gå in i för en kostnad av ca 1 kr, vilket vi också gjorde. Den sista sevärdheten på området var Hachiman-gu shrine på toppen av en kulle, enligt guideboken tillägnad "the god of war" (Kratos? :-P). Sedan hade vi även planerat att se ett tempel en kilometer med fots därifrån, men när vi kom dit var den redan stängd för dagen. Så vi åkte hem igen, eftersom det även hade börjat regna.

Innan vi kom hem svängde vi in på ett stort shoppingcenter nära min flickväns föräldrars hus. På vägen dit såg vi en byggnad med lysande och blinkade neonskyltar med texten "Immigrant?". :-D Jag undrar vad det egentligen är.

Väl hemma väntade en fantastiskt god hemlagad sashimi-måltid, en skål med rå fisk ovanpå ris och andra småsaker, samt ännu ett varmt japanskt bad. Imorgon blir det mer regn så vi stannar nog i närområdet och utforskar det där shoppingcentret lite noggrannare.

Dag 6

Även idag hittade vi på saker att göra. Vi bestämde oss till slut för att åka till Odaiba, en samling med diverse sevärdheter samlade på en konstgjord ö i Tokyos hamnområde. Den långa tågfärden tog oss till slut över Regnbågsbron, som gav en utomordentligt vacker utsikt över hamnområdet.

Väl på plats besökte vi Fuji TV:s huvudbyggnad och sedan huvudmålet för dagen, National Museum of Emerging Science and Innovation, känd för att inneha den avancerade roboten Asimo. Själva muséet var kanske inte den bästa jag varit på, även om de hade en sektion för partikelfysik med PMT:er från Super Kamiokande, men Asimo var enormt ball. Han kunde springa i cirklar och röra på både höfter och händer.

I övrigt var det en lite småkylig och blåsig dag. På kvällen lagade jag vitkålsgratäng(kaalilaatikko) till alla i huset, enligt recept från pappa. Eftersom vi tvingades byta ut nästan samtliga ingredienser till japanska motsvarigheter, t.o.m. själva kålet, fick jag improvisera lite. Uncle Ben's ris blev istället japanskt sticky rice, glasformen blev små metallformar, ugnen blev en mikrovågsugn/vanlig ugn combo och matgräddet blev grädde. Slutresultatet var att allt tog dubbelt så lång tid att tillaga men när det väl var klart och alla fick äta, verkade de ganska nöjda med smaken. Själv tycker jag att det smakade hyfsat ändå med tanke på hur mycket vi ändrade på.

Imorgon har bra väder utlovats så antingen bär det iväg till Yokohama, med Japans största China town, eller till Karakuma, en tempel- och shrinehub.

Dag 5

Denna dag var i princip en transportdag, men lite turistande hanns med ändå. Mellan frukost och avgången för tåget till Tokyo fanns hela fyra timmar att spendera, så vi använde tiden till att se Toji templet, ett område vars huvudattraktion var en femvåningspagoda. Tiden som gick där var precis lagom och den låg väldigt nära hotellet, där vi lämnat våra tunga baggage för att hämta de senare.

Tåget vi sedan tog till Tokyo var väldigt snabbt, vilket man kunde förvänta sig av Shinkansen. En märkbar skillnad med Tokyos tunnelbanor och tåglinjer jämfört med Kyotos var att en mycket större andel av folket i tågen sov. Kanske är livet i Tokyo stressigare eller nåt. Efter ca två och en halvtimme var färden över och vi hämtades på stationen av min flickväns far och bror.

Hemma hos föräldrarna fick vi ett varmt välkomnande och jag fick nästan dåligt samvete av all uppassning som jag fick. Kommunikationen var förstås ett problem, men överbryggades effektivt av min flickvän, som översatte åt båda hållen.

Imorgon är planen lite luddig. Vi åker dock troligen till Tokyo och kollar lite sevärdheter som jag inte sett ännu.

Dag 4

Efter en frukost bestående av ristrianglar med olika fyllningar avverkades återigen många tempel och shrines. Denna gång var det Imperial Park, Nijo castel, Daitoku-ji och Heian shrine som fick känna den fulla kraften av våra kamerablixtar.

Imperial Park var ett ganska enormt parkområde med små stiliserade trädgårdar och tehus. Vi hade egentligen planerat att även gå på en guidad tur i Imperial Palace, men det visade sig att man var tvungen att anmäla sig en dag innan redan, så det gick inte att komma in. Men ingen skada skedd. Nästa hållplats, Nijo Castle, var mycket mer spännande. Detta är alltså inte varken ett tempel eller shrine, utan ett byggnadskomplex som användes av Shoguns en gång för länge sen. En intressant detalj i husen var golvbrädorna, som med avsikt gjorts knisslande för att varna för smygande fiender.

Daitoku-ji var ett stort tempelkomplex med flera subtempel, var och en av dem med oändligt vackra zen gardens.

Sista anhalten blev Heian shrine vars uppfart hade en enorm Torii, en av de där röda shintoportarna.

På kvällen träffade vi en kompis till min flickvän och åt middag på en mysig restaurang i geisha-kvarteret Gion. På väg tillbaka till tunnelbanan, dyker från ingenstans en geisha upp och vinkar av några gäster från en restaurang. Men hon försvann tillbaka in lika snabbt som hon kommit ut och jag hann bara få iväg ett foto, som dessvärre bara visar geishans rygg.

Imorgon bär det iväg till Tokyo med Shinkansen, ett jättesnabbtåg med strömlinjeformad design.

Dag 3

Efter en första natt på Kyoto White Hotel måste jag konstatera att jag sov som en stock hela natten. Vi vaknade som vanligt väldigt tidigt, 07.00, och gick sen och åt hotellets frukostbuffé. På menyn fanns ett tiotal olika maträtter, alla klassiker förstås såsom grönt té, misosoppa, ris, tofu och olika typer av mer eller mindre konstiga grönsaker, men även kyckling-, fisk- och kötträtter, kokade ägg och sist men inte minst natto.

Natto är kort sagt jästa bönor, vilket ger dem ett väldigt slemmigt yttre och en ganska motbjudade lukt. Dessa blandas sedan med kanske ägg eller soya och äts. Jag har bara provat natto en gång förut. Det var när jag var i Japan förra gången för några år sedan. Där fanns den i hotellets frukostbuffé också. Då tyckte jag att det var det vidrigaste jag nånsin smakat och började nästan undra om det verkligen var meningen att man skulle äta den. Eftersom jag glömt hur det smakade då så bestämde jag mig för att testa den igen nu. Förvånande nog var den t.o.m. ätbar den här gången.

Till dagens program vad gäller turistande hade vi planerat tre områden. Kyoto Tower, Fushimi shrine och Philosopher's walk. Kyoto Tower gick vi till så fort vi gjort oss i ordning. Från toppen som låg runt 100 m upp från marken, kunde man beskåda hela Kyoto och man fick en bra överblick över var man redan hade varit.

Fushimi shrine är ett shintotempel som har kilometervis med röda torii portar uppställde på rad i ett kringlande spår över ett stort område. Man vandrar sedan på en stig eller väg genom portarna och hela grejen är förstummande vackert och väldigt unikt.

Philosopher's walk är en sträcka på några kilometer som går längs en liten kanal med ett sakta framflytande vatten. Med jämna mellanrum längs stigen finns välskötta små tempel och shrines med natursköna trädgårdar. Det sista templet som också avslutar promenadstigen är Gingaku-ji, eller silverpaviljongen. Trots sitt namn har den inte silveröverdragna väggar som den från början var menad att få. Trädgården som omger paviljongen är å andra sidan desto mer imponerande. Mossa, grus, vatten och träd har kombinerats till ett otroligt vackert slutresultat.

   

När vi hade kommit ut ur paviljongområdet var det återigen kväll och vi tog bussen tillbaka till hotellet, där ett varmt bad och antika massagestolar tog hand om oss resten av kvällen. Imorgon är sista dagen i Kyoto och vi har fortfarande många saker kvar att se, så en god natts vila är nog det som behövs mest just nu.

Dag 2

Sömnen var inte den bästa jag haft, då madrassen mer var som ett liggunderlag än en madrass och kudden fjädrade ungefär lika mycket som en sten, men det var det värt. Bara att bo i ett rum med pappersdörrar (shoji) och ett golv gjort av torkad säv (tatami) är en upplevelse i sig, och en väldigt fridfull sådan. Frukosten, som bestod av en vegetariansk måltid, serverades och avnjöts kl. 07.30, varefter vi packade ihop våra saker och tog farväl för den här gången. Nu flyttade vi till ett litet hotell väldigt nära Kyotos järnvägsstation med namnet Kyoto White Hotel och även här bor vi i ett rum i japansk stil. Denna gång har vi eget badrum (om än i minsta laget, ca en kvadratmeter).

Efter en snabb incheckning satte vi igång med turistandet igen, denna gång bar det iväg mot östra Tokyo nära centrum. Efter en snabb avstickare till Higashi Hongan-ji templet, som dess värre var under ombyggnad och därför hade en hel (större) byggnad omkring sig, vandrade vi till Sanjusangen-do. Detta tempel är boplats till 1001 trästatyer av Buddha som står i 10 rader inuti ett 100 m långt trähus. Detta var sannerligen en imponerande syn.

Därefter gick vi fel först när vi letade efter Kiyomizu-dera templet, men hittade snart tillbaka till den rätta vägen. Templet låg på en kulle som blev aningen påfrestande att gå uppför till slut. Men utsikten som öppnade sig därifrån gjorde det hela väl värt besväret. Nedåt gick vi sen en annan väg som bl.a. tog oss förbi en 24 m hög Buddha-staty, vars bak man kunde gå in i och hitta mindre Buddha-statyer av trä som matchade ens födelseår. Efter slingrande och gamla gator och ett Shinto shrine tog vi oss till slut till Gion distriktet, kända för att husera de världskända geishorna. Tyvärr såg vi inga, eftersom de troligen hade firat med en Snickers(TM) och åkt hem. :-P

   

Så hade även denna dag börjat gå mot sitt slut, så vi åt lite nudlar och åkte tillbaka till hotellet. Imorgon väntar södra Kyoto, där det bl.a. finns ett otroligt vackert Shinto shrine. God natt!

Dag 1

Tjolahopp! Så var man i Japan då. Jag kan börja med att säga att allting har gått bra. I Arlanda märkte vi hur hårt de egentligen kör med Fuglesang temat i Sverige. Vi hittade Älgpaté som var "Christer Fuglesang offered" med en bild på Christer i astronautdräkt. Flygresan gick felfritt till. Finnair är inte så tokigt ändå. Maten var smått Japan-insprirerad och väldigt god (ovanligt när det gäller flygmat). Det var dock inte mycket till underhållning. Den kanske 20 år gamla "Cocoon" visades på TV-skärmarna. Men det var ingen större källa till irritation, eftersom jag sov i princip hela flygresan.

Väl framme tog vi bussen direkt från Kansai airport i Osaka till Kyoto. Resan tog ungefär en och en halv timme och på vägen fick man se glimtar av det enorma Osaka, som trots sin storlek ändå verkade förhållandevis platt. När bussen till slut hade tagit sig fram till Kyoto centrum tog vi tåget direkt till Myoshin-ji-templet vid Hanazono-stationen. Den låg dock en bit från tågstationen så det blev lite jobbigt till slut att släpa på de tunga baggagen. Som tur var kunde vi lämna våra väskor i templet och sen kunde power-turistandet börja.

Tre tempel avverkades under dagen, Ninna-ji, Ryoan-ji och Kinkaku-ji. På den första, Ninna-ji, märkte vi att vi trots allt inte kommit för sent för att njuta av den omtalade blomningen av körsbärsträden. Många hade lite gröna löv redan, men andra var fortfarande i full blomning. Efter en stund på tempelområdet märkte vi att vi inte hade ätit på sen frukost och klockan var redan långt in på eftermiddagen. Därför köpte vi varsin skål med udon-nudlar på det provisoriska köket vid templet, som satts upp för att folk ska kunna njuta av körsbärsträden utan att gå hungriga. Nästa tempel, Ryoan-ji, hade en utomordentligt vacker rock garden, en bakgård fylld med en finkrattad plan yta av småsten samt 14 större stenar på utvalda ställen. Den sista, Kinkaku-ji, var ett tempel vars guldöverdragna väggar glittrade i det homogena ljuset från den molnfyllda himlen. Vid det här laget hade det börjat regna och resten av dagen fick vi gå under paraplyn.

Det började nu bli ganska sent, så vi knatade tillbaka till Myoshin-ji, där ett varmt bad i ett träkar och ett japanese style room väntade på oss. Med värkande axlar, från att ha burit de tunga ryggsäckarna hela dagen, känns det nu bra att gå till sängs på de utlagda futonmadrasserna på golvet. Imorgon väntar nya äventyr.

T-minus 11 hours and counting

Mindre än 12 timmar kvar nu innan flygplanet åker iväg. Som vanligt har jag inte vett att gå och lägga mig. Men det går ju inte att sova precis innan en resa. Alla förväntningar fyller ständigt tankarna med bilder av vad man tror att man kommer att få se där borta. Planen är att tillbringa fyra hela dagar i Kyoto för att sedan åka vidare till Tokyo, där dagsturer till olika ställen kommer att förgylla tillvaron. Vi har många tempel och sevärdheter planerade. Eftersom faktiska avstånd och tidsåtgång är lite svåra att bedöma om man inte är på plats, hoppas jag att vi hinner med de flesta ställena i alla fall. Vädret verkar dock inte alltför lovande. Hög risk för regn förutspås av både CNN och MSN. Men inte ska man låta lite regn hindra en, eller hur? ;-) Anyway, nästa gång jag skriver är förhoppningsvis i Kyoto, så försök hålla er fram tills dess.

Nedräkning

Endast tre dagar återstår nu innan resan börjar. I sedvanlig stil ökar antalet saker man måste göra och hinna med i en exponentiell takt fram till avresan. ;-) Men med lite tur kommer det nog att gå vägen och förhoppningsvis hinner jag med de flesta sakerna. Idag har jag i alla fall börjat packa ihop lite saker.

Goda nyheter i brevlådan

Igår kom så äntligen en bekräftelse med vanligt brev från templet där vi ska tillbringa vår första natt i Japan. Templet heter Torin-in och är ett subtempel till zentemplet Myoshin-ji i västra Kyoto. Till ett rimligt pris kommer vi att kunna leva som zenmunkar under en natt, äta vegetarisk zenmat till frukost och kanske till och med delta i munkarnas morgonbön kl. 06.30. Hur det än blir till slut är jag säker på att det kommer att bli en upplevelse som jag kommer att minnas länge.

Tomiland föds ur havens djup

Om exakt 15 dagar kommer ett flygplan att lyfta från Stockholm för att ta mig och min flickvän till de outforskade (av mig alltså) landskapen i Japan, ett land med ett mystiskt förlutet, en motsägelsefull nutid och en fascinerande framtid. Resan är ett resultat av mer än ett års längtan att återvända. Visst låter det onekligen som en sorts pilgrimsresa? Skämt och sido, det är ju egentligen bara en semester, men visst låter det mer spännande om man överdriver lite, ungefär som i filmen 300. :-) Hur som helst är planen att vara där i ungefär två veckor. För att ni alla ska ha en chans att delta i vår resa skapade jag denna blog, som jag ska försöka uppdatera så ofta det går innan och under resans gång.